Summasumarum

Jaha. Dagens vägning: 76,3 kg. Nästan tillbaka på start. Men inte kan väl 1/2 chokladkaka (mörk choklad) på 50 gram som jag åt i måndags vara orsaken? Förstår bara inte... Det enda glädjande som denna icke-viktminskning för med sig är att jag faktiskt fått ett kvitto på att jag (enligt Monique) gör rätt och att jag därmed också har gjort det tidigare, men att min kropp tydligen gillar mitt hull mer än jag gör...

Jag har ju lånat mammas våg men har bestämt mig för att lämna tillbaka den nu. Och inte köpa en ny, varken en enkel från ICA eller en avancerad med alla "extras". Jag måste med mina nästan 44 år lära mig att leva utan vågen, men med mig. Som jag är. Det är inte bra för självkänslan att aldrig få kvitto på att de ansträngningar man faktiskt gör faktiskt bär frukt, speciellt inte då man läser om andra som stadigt går ner, hur sakta men säkert det än är. Tidvis har jag varit så frustrerad och ledsen att jag gråtit. Jag tycker inte att det är så konstigt. Det är lätt för andra att säga att det bara är att hålla ut, att viktminskningen kommer, att det kan ta upp till ett halvår. Svårt att tro på när man gör allt rätt men inget händer. Om jag visste att det stämmer på mig så skulle jag gladeligen ge det ett halvår. Men hur kan jag, eller någon annan, faktiskt veta att just mycket fett är bra för kroppen? Vetenskapen är ju en katastrof med sponsrad forskning hit och dit och studier som kan vinklas lite som det passar. Oavsett om det handlar om Livsmedelsverket eller lchf-gänget. Det finns ingen gud som talar om att just detta sätt att äta på är det hälsomsammaste och bästa. Det finns det inte. Det enda man kan göra är att lyssna på sin inre röst. Och visst är det lätt att bli frälst och köpa konceptet när man går ner i vikt med lchf, och sen kalla det för att man fått balans med hormoner och allt vad det pratas om. Jag har då inte fått någon balans, kan jag säga! Jag är bara frustrerad och ledsen. Och inte har jag gått ner i vikt heller! Så hur fasen ska jag då kunna veta att detta faktiskt är "rätt sätt"?

Jag började äta lchf den 25 december och strikt lchf när Moniques kurs började den 6 januari. Det har gått 1,5 månad och jag har några gånger vägt runt 75 kg - rättare sagt 3 gånger - men mestadels legat över 76. Med en startvikt på 76,8 kg. Där har jag också varit ett par gånger... Till mina 1,68 m. I princip kan man säga att jag har stått stilla i vikt under dessa 6 veckor, eller om man vill vara snäll att jag gått ner 0,5 kg. Eller om man vill vara riktigt snäll 2 kg. Men vem lurar jag då, för dessa 2 kg hade jag ju redan gått ner efter första veckan! Och vem vet, det kanske jag redan vägde den ena eller andra dan innan jag började äta strikt! Vem vet?

Hur som helst. Visst blir jag ledsen och vill kasta in handduken och ge upp. Och det gör jag. Men bara en dag. Sen börjar jag leta efter en lösning. Och jag hittar alltid lösningar. Sen om nästa lösning är rätt för mig är en annan sak. Men jag ger inte upp utan försöker igen. Jag är alltså en utpräglad ståuppmänniska, även nu. Det är den goda nyheten! Frågan är bara hur jag ska gå vidare.

Igår bestämde jag mig för att bli lite mer liberal i mitt lchf-tänk, jag går ju ändå inte ner i vikt. Idag har jag ändrat mig igen. Varför? Av nötterna som jag unnade mig igårkväll (det var inte många, en liten skål som rymmer ca 1/2 dl) fick jag (som vanligt) ont i magen. Jag känner aldrig av det direkt, utan först nästa morgon. Jag vaknar och har ont och är svullen och öm. Inte kul. Så direkt när jag vaknade (jag tänker ju alltid på vikten det första jag gör) kom jag ihåg jag varför jag äter strikt! Varför: För hälsans skull. Jo, men säga vad man vill om vikten, min kropp mår faktiskt mycket bättre av fett. Kolhydrater har aldrig funkat bra för mig. Faktiskt hade jag levt med magknip i hela mitt liv innan jag mötte min man, han lärde mig våga lätta på trycket och prutta om det behövdes - det är sant! Ibland har vi sagt "freies Pupsen" - dvs. att det är tillåtet att prutta om man måste. Men med strikt lchf har jag en bra och lugn mage, utan gaser eller andra problem. Ibland står mig allt fett iofs upp i halsen men då får jag väl äta något annat och se hur jag mår. Så länge jag inte börjar äta av sånt jag triggas av.

Nu är det snart dags för semester. Eller: Jag HAR redan semester! Gjorde klart det stora jobbat imorse, var klar halv 10, lite tidigare än beräknat till och med! Jag höll mit stenhårda schema och är omåttligt stolt, har aldrig jobbat så intensivt under en så lång tid och under tidspress! Och imorgon flyger vi till solen och får förhoppningsvis lite av både den varan och värme. Några utflykter har vi planerat, sen är det sola, läsa och slappa som gäller! Vi har bokat halvpension men jag tar med mig följande lchf-extras:

- pulverkaffe

- mixern för att göra fettlatte

- ett par paket osaltat smör

- 2 tuber majonnäs att piffa till maten med

- 1 paket lchf-knäcke

- 1 flaska rött vin med 3 gram kolhydrater per liter. Den räcker gott och väl en vecka för mig.

- lchf-mat till flygresan (typ plockmat)

Så detta blir mit sista inlägg på en vecka. Hoppas att ni tittar in sen också!