Första fallet...

Idag (tisdag, alltså) vet jag inte vad som hände...

Enda skillnaden mot andra dagar är att maken är i Tyskland i ett par dagar för att göra vårt hus uthyrningsklart (hyresgästen flyttar in på torsdag). Kände mit orolig i kroppen (alltså inte i själen) hela förmiddagen. Vovven kräktes ett par gånger, men det gör han ibland, känslig mage som han har. Tror inte att det var orsaken. Vid 12-tiden gick jag en promenad på en timme med honom men kände att det inte blev bättre. Känslan är ren stress, fysisk stress, och jag kan inte komma ner, det värker ända ut i fingerspetsarna. Konstig känsla. Klart att jag funderade på varför jag kände så här. Tankarna började kretsa kring lchf och att jag ju gått ner så långsamt och att det kanske hade med det att göra, att jag kände mig misslyckad. Jobbar ju dessutom vansinnigt mycket sen några veckor tillbaka (denna veckan är den sista dock, därefter har jag "bara" korrekturen kvar, men tiden jag avlagt för den är okej - och innan dess blir det en veckas semester på Lanzarote!), så det kanske var kulmen på något sätt - för mycket prestation, både med lchf och jobbet. Kanske, vet inte...

När jag väl var hemma igen hade jag tänkt sätta mig ute i solen och dricka min fettlatte men platsen där jag hade tänkt sitta, i min fina finska gunga, var full med blöt snö som hade börjat smälta. Så jag bestämde mig för att sitta i glasverandan istället, trädgårdsmöblerna står ju i förrådet, och verandan är härlig den med, där kan jag säkert varva ner, tänkte jag. Fettlatten stod mig upp i halsen redan innan jag hade gjort den, så jag bestämde mig för en vanlig kaffe och en lchf-knäcke med ost och smör istället. Tänkte att smöret på mackan kunde att få mig ner i varv. Icke. Så vad gjorde jag? Jo, jag hämtade en halv chokladkaka (mörk choklad) som legat orörd i handväska en bra bit över en månad. Tog två bitar till svart kaffe. Drogen verkade omedelbart och jag kom ner i varv... Det gick på några sekunder och sen blev jag lugnare. Under eftermiddagen kände jag mig dock ovanligt slö och trött och kinderna blossade. Men stressen var helt borta.

På kvällen var jag arg på mig själv för att jag gav efter och åt choklad. Iofs bara två bitar, men ändå. Så utan att tänka efter hämtade jag resten, de 4 återstående bitarna... Sammanlagt en halv chokladkaka, med andra ord. Men med godis och kakor och vanligt bröd och andra kolhydrater i skafferiet hade det kunnat bli värre, mycket värre...

Dålig dag, med andra ord... Nu är det nästa dag och jag känner mig normal. Hoppas att gårdagen blir en engångsföreteelse! Lägger den inom parentes.